Things are just things... but still.

Jag gjorde en intervju i veckan inför ett kommande reportage från mitt hem. Med det faktum att det väldigt snart

kommer att vara mitt f d hem så kände jag mig inte så lite nostalgisk när jag tänkte tillbaka på

en intensiv och slitig renovering för drygt 1,5 år sedan. Än mer nostalgisk när jag fick redogöra för val av inredning,

möbler och detaljer som hängt med betydligt längre än så.

 

Vet ni, jag har sån´ separationsångest. Och ja, jag skäms. För det är bara materiella ting.

Ett hus och en massa saker. Men ändå.

 

När jag har flyttat tidigare har jag tagit med alla favoriter. Väldigt tryggt. Lite same, same but different.

Nu flyttar jag in i ett fullt möblerat hem med en stil som inte ger utrymme för några Tolomeolampor. Jag ska

för första gången sälja av favoritsaker och möbler som haft i snart halva mitt liv. Det pirrar lite, det blir en utmaning. Jag tvingas

tänka om och det känns inte så "safe". Men det ger också en lättnad. Att inse att alla dessa saker
faktiskt inte betyder något. Inte alls. Egentligen. 

 

Så till det viktigaste av allt. Det icke materiella som man har i sitt liv. Kärlek.



My pics from my home and my favourites... These two. Love.